Imorgon är våran plutt redan 2 veckor. Det känns som om han har varit här längre. Men ändå inte.
Livet som mamma är underbart, men ibland känns allt hopplöst. Speciellt om han vaknar 180 gånger på en natt och inte vill sova! Men det händer ju inte så ofta. Eller det händer nästan aldrig. Har börjat komma in i rutinerna.
Känner mig mycket piggare nu än för en vecka sedan. Kroppen är nästan helt återställd. Nu kan jag gå utan att
få ont där nere. Kan gå längre sträckor... skönt, nu när adam börjar jobba och jag måste gå ut med Buddha.

Kommer nog kännas lite konstigt att vara ensam hemma på dagarna, nu när adam har varit pappa ledig i 10 dagar.
Men det kommer funka, hoppas jag? Haha. Har liksom inget annat val... det kommer gå fint fint med min lilla prins.

Idag vet jag inte vad som står på listan, ska fixa klart disken, och röjja lite. Jaaa, jag är rastlöst när Leon sover.
Får ju passa på att underhålla mig själv, annars kommer jag ju gå in i väggen!! Damsuga kanske lite?
Eftersom min glömska karl hade glömt bort det. ^^ ! Men det gör inget. Sånt som händer oss alla.

Nåja.
Ska sätta mig och glo lite på tv och käka russin <3