1 år sedan.
För att se om jag hade en bebis i magen eller inte. Så jag kunde skriva in mig på MVC.
Visst var jag det, 9de veckan var jag i. Tjollahopp.
Men jag hade önskat att det besöket hade varit någor fint att minnas, men istället kom jag därifrån
med gråten i halsen och nästan skuldkänslor i kroppen. ?
Jo såhär gick det till!
När jag ringe och bokade tid så sa jag " jag SKA behålla barnet, " då säger hon på andra sidan luren,
jaha vad roligt, grattis ! Fine.
Jag tog med mig JOhanna, ville inte gå ensam för adam kunde inte just den dagen.
Vi skrattade och fnissade, vi var ju så nyfikna. Hoppa upp i stolen och ja, ni förstår väl vad som händer i gynstolen?
En surfitta till gynokolog kom in, grå hårig och gamal. Nåja, hon släkte ner hela rummet, och sa knappt ett ord.
Jag började bli nervös, och rädd, eftersom hon inte sa nått alls. Kollade på johanna men hon va lika fundersam som jag. Shit tänkte jag, har jag fått missfall eller vad är det som händer? Fick inte se på skärmen heller, hon sa "
ja, där är det. " Och sen var det klart. Hon bad mig ta på mig mina trosor och byxor. Se sa hon.
Sitt ner här och vänta du, jag ska kolla upp en sak ... nu tänkte jag verkligen, ne vad är det som händer?
fick en klump i magen som bara växte. Sen kommer hon in, sätter sig frmför oss.
och säger " Ja, du är gravid i 9de veckan, det är försent för abortpiller, så vi bokar in dig för en operation "
HALLÅÅÅ.
fick inte fram ett ord ur käften, ställde frågan till mig själv, va? är hon dumihuvdet?
Men johanna vräker ur sig, nej vadå abort, hon ska ju behålla baret!
Kärringfan kollade på mig och sa " JA DET ÄR DUM SOM BESTÄMMER NU PAULINA; hur ska du hadet?
Va?
Chockad som få satt jag där, abort har aldrig kommit på tal om? Vad fick hon det ifrån?
Men! JAg fårgade om en bild, ville ju ha nått att visa adam, då suckar hon och säger " MEN JA vänta så får jag väl fixa det då " Som om jag hade gjort fel? Som om jag vorde dumihuvdet som ville ha ett barn?
Johanna ringde upp tidfningen, men det blev inge mer med det!
När jag kom till MVC så stog det i jurnalen att jag hade ÅNGRAT mig efte ultraljudet!
HA HA HA, så fort jag plussade på stickan så hade jag/Vi redan bestämt oss. Det blir ett barn
Abort `? Nej.
Känner mig så illabehandlad.
Jävla gynokolog.
Och vem skjuton sitter o skrattar o fnissar om man ska göra abort?
Inte jag.!
Förlåt för alla svordommar, men jag blir så arg
Lilla gumman! Och inte kunde du ringa mamsen....du ville ju inte berätta för mig, för du var så orolig för min reaktion. Jag fick vänta till 19:de veckan. Stackars dig, som inte vågade berätta innan, jag kunde ju ha tröstat dig när detta hemska bemötandet hände. Men jag förstår dig... nu var det ju som det var. Jag minns när du gråtandes ringde till slut...min reaktion....- men, du har ju inget jobb! Du får ju knappt någon föräldrarpenning!.. Vi grät tillsammans...och du var så stark, mogen och visste vad du hade gett dig in på. Du tröstade mig och sa - men, mamma det löser sig alltid, snyft, snyft! Gud vad vi grät, men det var trots allt glädjetårar. Tur att du hade beslutat dig för att behålla barnet, för annars hade vi ju inte haft vår underbara Leon hos oss. Tack Paulina för att du gett mig världens finaste barnbarn. Älskar dig /mamma
Du äe så fin mamma