Höst deppigheten är kommen

Sitter i skolan så här dags ( halv 7 på kvällen ) ! Tack älskling för att du körde mig! Jag var/är helt omotiverad just nu. Kollar ut genom fönstert, och vad ser man mer än regn & mörker? Jag hatar den här årstiden. Jag blir alltid lite extra nere. jag har ingen lust att stiga upp på morgonen alls. Tack Leon för att du finns, nu har jag iaf ett bra skäl till att stiga upp varje morgon, annars utan han hade jag legat kavar och låtit mitt liv fara iväg, som om att man går i ide , typ. Men som varje år, så tar jag mig ur detta, som alltid. Jag är stark, för jag kan & vill.
Men vem sa att det är lätt`? Ingen! Jag är inte ovan, jag har lärt mig under mina år. Det blir såhär. Det bara är så. bara att nu, kan jag hantera det bättre än förr, de vill jag säkra er om. Jag är så mkt bättre nu.
SÅ jävla stolt. Förut var det liksom, bara ett stort lidande, och såg fan ingen väg ut. Men nu. är jag hel. Bara liten svacka, men som jag sa, det blir alltid så och jag vet att det kommer gå över, kanske imorn? ikväll? i övermorn, kanske om nån månad? Men som sagt, mitt humör svänger hej vilt. Nåja.
Ska väl försöka ta tag i lektionen och göra nå nytta. Var bara tvungen o skriva av mig.


Kommentarer
sofie :-)

Skickar en värmande höstkram härifrån Linköping!

2011-10-18 @ 22:35:22
URL: http://teodorsmamma.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0