Idag när vi hämta Leon på dagis, var pojkens mamma där ( han som gick bort för några veckor sedan ) för att hämta sin dotter. Adam gick fram och sa att han har fått en nalle av Leon. Och visa vilken det var. Hon blev glad och ger adam en världens kram och börja gråta! FYFAN vilken jävla mardröm. Satt uppe lappar om att han ska begravas snart! MAN SKA INTE BEHÖVA begrava sitt BARN. Det är så fruktansvärt fel. Åh vilken förbannad jävla situation, kan man ens tänka eller förstå deras sorg? Jag tror inte det, men man såg på henne att sorgen var enorm, längtan efter sin son som inte lever. Hade det varit MIN son som hade gått bort, jag hade inte kunnat hantera det. Verkligen inte. Jag hade... ja, vad ska man göra? Hade verkligen haft ilska , sorg, saknad osv inom mig. UHA, inte kul alls.